Visningsresa på Cinderella aka ‘Färjan‘


 
Cinderella1.jpg

Tjohej vad käck man kan vara då!

Sticker in ett litet inlägg till mellan de italienska 'smakproven'. Måste sortera isär allt därifrån, så därför kommer det lite i etapper :-).

Har varit på jobbkryssning med Cinderella (Stockholm-Mariehamn-Stockholm), som blivit Färjan i svensk folkmun nuförtiden. Var inte där för att vimla eller beställa en drink av Håkan eller nåt sånt (har inte sett såpan eftersom vi inte ser den på tv på Åland och jag har inte kollat nätet, men den är tydligen väldigt populär), utan för att sälja Viking Line BussÅlandSankt Petersburg och andra resor till ungefär 200 nyckelpersoner från olika sk seniororganisationer i Mälardalsområdet.

Vi leverantörer var representanter från lite olika företag och organisationer som säljer t ex hotell, städer eller upplevelser i Finland och på Åland (eller som i vårt fall dessutom lite resor i både öster- och västerled). En gemensam nämnare är ju också att de flesta av dessa resor involverar minst en tur på böljan den blå med Viking Line. Det var Tina Eriksson, som är ansvarig på Viking Line för seniorgrupper i Mälardalen, som hade trummat ihop oss.

Det har varit mingel, middag, lunch, anföranden, diskussioner med kund osv Trevligt och intressant igen! Både kontakter och prat med kunderna, men också samarbetsdiskussioner med de övriga leverantörerna. Synergi, synergi säger jag bara :-).

 
cinderella6.jpg

Börjar få lite småkoll på det här nu och det känns jättekul. Fick flera spontana kommentarer om att de hade tyckt att det var ett så trevligt och intressant 'föredrag' (vad säger man egentligen? fick blackout nu). Jag gillar ju att få prata och berätta för folk så där - och tur är ju det iofs - hade varit jobbigt under reseledar-resorna annars ;-)...

En person som sjöng och uppträdde för oss, som start på visningsresan, var Per Nyberg. Folkkär som han är, efter många år som kryssningsvärd och nu också med i Färjan, så stod jublet högt i tak när jag 'skvallrade' att Per just hade fyllt 50 i helgen och förtjänade både sång och hurrarop. Jag har känt Per nästan 20 år vid det här laget, och han orkar alltid vara på topp bland gästerna, så inte undra på att de gillar honom.

 
Previous
Previous

Utsikt från en hytt

Next
Next

Del 13: BITEG, Italien. Ost i långa rader!