Vi besteg Kebnekaise - Sveriges högsta berg
Idag tänkte jag berätta lite om själva toppturen och bestigningen av Kebnekaise, Sveriges högsta berg, något som jag gjorde tillsammans med Swett. Igår skrev jag lite om själva vandringen in till Kebnekaise Fjällstation och förberedelser dagen före toppturen. Det inlägget hittar du här. Där hittar du lite mera information om själva Kebnekaise också.
De flesta bilderna är mina egna, men jag har även lånat från mina gruppkamrater - Helene och Peder - tack så mycket 😊🙏.
Uppe på Sydtoppen på Kebnekaise.
Eftersom det översta topplagret på Sydtoppen är glaciär så ändrar höjden lite. Sydtoppen har varit den allra högsta toppen fram till 2019, då Nordtoppen - pga den rekordvarma sommaren 2018 - blev den högsta, med sina stadiga 2096,8 m.ö.h. Sydtoppen nu i september låg på ungefär 2095,5 m.ö.h.
Nordtoppen ser du bakom oss.
På väg mot Jökelbäcken och Storbacken
Vår lilla grupp gav sig iväg 07.50. Det var totalt nio grupper som var på väg upp den här dagen, och vi var schemalagda som nästsista grupp. Det var kyligt men strålande sol!
Jag är nästan växelvarm när jag är ute så här 😄. Får väldigt fort upp värmen i kroppen och dräneras på energi om jag har för mycket kläder på mig. Fryser hellre lite när vi börjar för det tar inte många minuter förrän jag är varm. Därför vandrar jag gärna i tights eller shorts.
Däremot när jag sover i tält eller vindskydd! Då är det tjocka lager på med varm sovsäck, sidenliner inuti, bivysack utanpå, ullunderställ 😄. Och ja - jag har provat att sova i tex bara linne och trosor - men nej - jag vill ha ett varmt kokonglager runt mig.
Glömde stavarna på ett hotell i Stockholm
Jag hade glömt mina stavar på hotellet i Stockholm 🙈🙉! Kom på det när jag inte hann hämta dem mera. De väntade, snällt paketerade, på mig när jag kom tillbaka ner igen (jag ringde med en gång och bad dem sätta undan dem).
Så jag hade hyrt ett par från Fjällstationen. Inte alls lika smidiga och lätta som mina egna, så det var lite förargligt. Men det var bättre än ingenting!
Uppför Storbacken
Vi tog oss över den ganska vilt forsande Jökelbäcken. En stund efter det så är det sista chansen att fylla på sina vattenflaskor, så det gjorde vi. Tog paus, lite snacks och lite vatten innan vi vandrade vidare upp för Storbackens alla tusentals blockstenar.
1) Anneli och Åsa väntar på att korsa Jökelbäcken
2)Vyer ut tillbaka över dalen
3) Nu hade vi nått upp mot snögränsen
Här hade moln dragit in och sikten var inget vidare. Det var bara att hoppas att det inte skulle bli värre.
Över glaciär i replag
Vi kopplade in oss i replag och begav oss iväg över glaciären. Orsaken till att du måste gå i replag är för att det kan finnas sprickor i glaciären, och faller du ner i en så faller du inte så långt, eftersom du sitter fast i samma rep som dina lagkamrater.
Jag blev tvungen att lämna mina hyrda stavar vid början av glaciären. De gick inte att fälla ihop tillräckligt mycket, så de blev väldigt otympliga att ha på ryggen. Jag valde att fortsätta utan dem. (Och i för stora handskar 😄.)
Ovan molnen
Lyckligtvis blev det inte värre. Det blev bättre, mycket bättre!
Här har vi just nått ovanför molnen - härligt!
Via Ferrata på Östra Leden
Om du ska upp på Kebnekaise så är det främst två alternativ som gäller. Antingen den Västra Leden, där du vandrar upp hela vägen, eller så den Östra Leden, som bl.a. har en Via Ferrata-led, drygt 300 meter, som snirklar sig uppför ett brant parti på Östra Leden.
Bilderna från Via Ferratan har Helene tagit. Vi klättrade som i ett team kan man säga, och gav varandra tips vart den andra skulle sätta foten eller handen, när man själv stod en bit ifrån och såg bättre. Tack för ett jättebra team work Helene 🤗👍!
Den här dagen var det galet halt på vissa ställen. Du är ju dock fastspänd i säkerhetsutrustning, så det är ingen fara. Men koncentration var hög.
Här har STF en artikel om Östra Leden. Jag lånar in några bilder därifrån, som du ser nedan (foto cred: Linus Meyer).
I artikeln står det att de åkte ner på rumpan, en bit ner på hemvägen. Det kunde inte vi göra - det fanns inte tillräckligt tjockt snölager för det.
Vindpinat
Det var vindpinat däruppe! Lyckligtvis inte mycket vind alls den dag vi var där 🤩. Givetvis uppe på toppen förstås (den ser du på den nedre bilden, hajfenan som sticker up i hörnet)!
Det är inte för inte som det finns ett uttryck som heter: “Det blåser alltid snålt uppe på toppen.” 😄❄
Vi nådde toppen
Yay 🤩! Vi nådde toppen! Däruppe är det så pass smalt och dessutom blåsigt, så du stannar inte uppe på toppen allt för många minuter. Sedan tog vi oss neråt en bit före vi tog lunchpaus nr 2.
Vägen tillbaka
Anette och jag konstaterade att vi båda gillar Revolution Race jackor 😄👍.
Vi tog oss ner samma väg som vi kom upp. Det hann bli mörkt före vi var framme vid Fjällstationen igen. Där väntade sedan en trerätters middag på oss - det var välförtjänt 🤩. Lite bubbel och glada skratt och historier förgyllde kvällen också, innan vi fick en god natts sömn efter en rejäl dag bland bergen!
Tillbaka till Nikkaluokta
Följande dag packade vi ihop våra saker och började vandra mot Nikkaluokta igen.
Du kan antingen då välja att:
- vandra 19 km
- vandra ca 14 km och ta en båt en del av sträckan
- flyga helikopter tillbaka.
Ett par tjejer valde helikopteralternativet och resten av oss tog alternativ två, dvs vandring + båt 😊💦
Tack för den här gången 🤩🖐!
Uppdatering 1 december 2021:
Idag, 1 december 2021 så börjar SVT sända en serie om Kebnekaise och de åtta årstider som samerna har där uppe 😊👍, Kebnekaise - åtta årstider. De filmar också från Kebnekaise Fjällstation och följer med föreståndaren där, samt en grupp som besteg Kebnekaise via den Östra Leden, vilket vi också gjorde.
Vi gick dock inte i så stor grupp som STF kör utan i en mindre, sammansvetsad grupp som hade vandrat in tillsammans från Nikkaluokta (19 km), som hade tränat ihop dagen före och som sedan gav sig av i ett lugnt fint tempo 🤗. Tufft - ja, men fantastiskt 🙌!
Här ser du serien på SVT Play och rättigheterna gäller i hela världen. Den finns där tom december 2023.
