På väg mot Sveriges högsta berg - Kebnekaise
Idag tänkte jag berätta lite om turen jag gjorde till Kebnekaise i september i år. Kebnekaise, som brukar benämnas som Sveriges högsta berg, består egentligen av två toppar. Syd- och Nordtoppen.
Att Kebnekaise – Giebmegáisi på nordsamiska – är Sveriges högsta berg vet nog många av oss. Men berget kröns av två bergstoppar – Nordtoppen och Sydtoppen – som tävlar om att vara högst. Nordtoppen består av fast berg och når 2 096,8 m över havet. Sydtoppen kröns av en glaciär vars höjd varierar beroende på hur mycket snö som samlas på vintern och hur mycket som smälter på sommaren.
Mellan år 1970 och 2000 varierade höjden på Kebnekaises sydtopp (mätt i augusti) mellan 2 110 och 2 120 m.ö.h. Sydtoppen var då alltså med god marginal Sveriges högsta bergstopp. Sedan dess har sannolikt klimatförändringar gjort att toppglaciärens tjocklek krympt och Sydtoppen blivit lägre än den varit under hela 1900-talet. (Citat från Sveriges 12 högsta berg (varldenshaftigaste.se))
Uppe på Sydtoppen på Kebnekaise.
Eftersom det översta topplagret på Sydtoppen är glaciär så ändrar höjden lite. Sydtoppen har varit den allra högsta toppen fram till 2019, då Nordtoppen - pga den rekordvarma sommaren 2018 - blev den högsta, med sina stadiga 2096,8 m.ö.h. Sydtoppen nu i september låg på ungefär 2095,5 m.ö.h.
Imorgon berättar jag mera om själva toppturen med bl.a. Storbackens blockterräng, glaciärvandring och Via Ferrata längs med den Östra Leden, som vi använde - både upp och ner 😊⛰.
Starten från Kiruna via Nikkaluokta
Vi möttes upp i Kiruna. Endel hade kommit redan dagen före, andra kom med flyg eller tåg (inte den här gången, eftersom tåget var inställt). Jag åkte med det härliga svenska vandringsreseföretaget Swett, som jag sedan jobbade för, till Italien, tio dagar senare 😊🙏.
Vi åt lunch i Nikkaluokta innan vi sedan gav oss iväg på vår 19 kilometer långa vandring genom ett vackert landskap som började skifta i vackra höstfärger, något som t.o.m. har ett eget uttryck - “ruska”, på finska.
Leden mellan Nikkaluokta och Kebnekaise Fjällstation är lättvandrad. Spänger över vattendrag, det är inte speciellt stora höjdskillnader och leden är väl märkt, så du behöver inte tveka över om du går rätt väg eller inte. På några ställen finns det dessutom broar.
Kebnekaise Fjällstation
Vi vandrade genom ett vackert höstlandskap innan vi kom fram till fjällstationen där vi skulle bo några nätter. Jag bodde i en sovsal med nio andra personer.
Till vänster ovan en bild från fjällstationen med huvudbyggnaden. Proviantering och varutransporter sker främst med helikopter, eftersom det inte finns någon bilväg dit.
Själva stationen, som drivs av Svenska Turistföreningen STF, stängde också sedan för säsongen, veckan efter att vi var där. Sedan öppnar man inte förrän i mars någon gång, då med vinteraktiviteter!
Swett har lagt upp programmet så att det finns två möjliga toppbestigningsdagar. Vädret kan svänga snabbt, det kan vara riktigt dåligt och det kan också vara fantastiskt!
Eftersom de hade lovat fint väder även dag nummer två så stannade vi i dalen den första dagen Keb-dagen. Vi tränade lite med Via Ferrata-utrustningen och så gick vi en promenad i det vackra landskapet. På kvällen väntade trerättersmiddag och genomgång inför toppturen följande morgon.
