Skogstur med sameseder och björndynga

Lokalt, rejält myggmedel som doftar tjära. "Lär väl förbjudas av EU snart pga styrkan", skojade vår guide.

Oj vad tiden rusar iväg! Har jobbat som en ekorre hela veckan och det här med att uppdatera Sunny Anna har inte hunnits med alls.

Så nu tänkte jag råda lite bot på det. Märker hur snabbt man glömmer detaljer och sånt, så det är lite som 'minnesanteckningar' för mig också, att lägga upp inlägg från olika jobbresor.

Enligt samerna är detta en magisk, helig samling med renhorn. Vi fick också lära oss att det bara är sarvarna (rentjurarna) och härkarna (kastrerade hanrenar) som fäller sina horn på höstsidan. Vajorna, som måste försvara sina renkalvar då ännu, fäller dem på våren.

Mao betyder det här att 'Rudolf med röda mulen' egentligen är en Rudolfina ;-)... eftersom Rudolf har tappat sina horn före julen.

Vår mycket kunnige skogsguide. Min fredagströtta hjärna kan inte för mitt liv komma ihåg vad guiden hette, men jag ska ta reda på det. Note to self: Skriv upp hans namn och kontaktuppgifter för nästa år :-).

Han kunde allt möjligt om parasitsvampar, lavar, mossor och träd.

Och här...mina vänner! Här ser vi färska spår av björn. Tyvärr (eller kanske tur...) var det här det närmsta vi kom en björn. 'Bomärket' är ungefär i storlek med kossors.

Vacker utsikt från Spaunakullen, dvs samernas spaningskulle. Vi ser Marsfjället som gömmer sig lite blygt bakom molnstråk.

Varje morgon vid frukosten fick alla plocka ihop sin egen lunchmatsäck. Mackor, kaffe/te, ägg, frukt. Sedan fick en ny fjälltopp agera lunchställe varje dag. Här har vi slängt oss ner i blåbärsriset, vår guide, jag och Sven-Erik, min chaufför (som dessutom hade varit och vandrat i Storlien med en grupp veckan före).

Han kunde berätta andra små saker också, som tex att Salix, som är de silvergråa buskarna på bilden alltid växer på myrmark. De gillar inte fast mark under rötterna. Mao är de också ett bra 'vägmärke', dvs man ser direkt att här börjar myrmark!