Del 5: Vin- och gastronomimässan Biteg i Italien, fredag, workshop
Vi var ungefär 80 ’international buyers’ från över 20 länder. Vi satt vid varsitt litet bord (länderna i bokstavsordning, så Minna och jag, som Finlands två representanter, hade bord bredvid varandra), med flagga och företagsskylt på bordet. Kändes konstigt först – borde inte vi gå runt istället, och gå till dem som intresserar oss?
Vi var ungefär 80 ’international buyers’ från över 20 länder. Vi satt vid varsitt litet bord (länderna i bokstavsordning, så Minna och jag, som Finlands två representanter, hade bord bredvid varandra), med flagga och företagsskylt på bordet. Kändes konstigt först – borde inte vi gå runt istället, och gå till dem som intresserar oss?
Men det visade sig att det fungerade riktigt bra! Många hade läst på om oss i mässkatalogen, och varit in och kollat hemsidan, eftersom jag representerade Viking Line Buss (fd Sundqvists Resor). Det var några som kände till Viking Line, som rederi också, men de flesta fick lära sig något nytt - dvs att vi (både buss och rederi) finns :-).
Det var ganska skönt att sitta och ta emot säljarna faktiskt. Men just före lunch och sedan också riktigt mot slutet av dagen, så var jag rejält mör. Det hade i princip varit en konstant ström av säljare. Emellanåt hade jag en kö med en-två personer, vilka snällt stod med sina pärmar och väntade på att få prata med mig. Och en del mindre snällt. De stod och trampade och visade att de var lite stressade av att få stå och vänta. Säljaren som just då satt vid mitt bord såg inte följande person, eftersom han/hon satt med ryggen till, men jag såg ju den i ögonvrån hela tiden, så ett par gånger när samtalet hade varit lite för länge fick jag förklara att "vi är just färdiga".
Annars försökte jag verkligen koncentrera mig på just den säljare som var där då, så att de kände att man var genuint intresserad (när det var säljare med bra saker). Fick flera riktigt intressanta och nyttiga kontakter och tips och förslag osv
På en del mässor har de scheman, med uppgjorda möten i förväg. På andra har de någon som ringer i en klocka efter 15 minuter, typ som någon form av speed dating, fast i affärsformat istället! Men här var det upp till oss att styra tiden själva.
En bra grej var också utställningskatalogen med tre ’avdelningar’ – 1) internationella köpare (dvs vi), 2) italienska köpare (mässa på lördag), 3) säljare (från hela Italien). Där finns allas adresser, telefonnummer, webadresser, mailadresser, kontaktintressen, vad man håller på med osv osv. Dessutom – och det var viktigt – eftersom jag inte hade hunnit få något visitkort än, så var det jättebra att kunna hänvisa till "# 17 international buyers".
En annan bra grej var postservicen. När dagen började närma sig sitt slut så kom ett gäng funktionärer ut med stora gula postkartonger. Alla fick varsin låda för att lasta alla broschyrer i, samt annat material man fått under dagen. Man skrev sin adress på lådan och sen lämnade man den på sitt bord. Arrangörerna ska sedan posta dem hem till alla, så att man inte behöver släpa materialet i bagaget! Lite orolig att det kommer bort bara...så jag tog själv hand om ett par av de viktigaste, samt att jag ju visste att säljarna hade mina kontaktuppgifter också.
Workshopen var kul och intressant! Dessutom var det kul att prata med så mycket människor. Jag har också fått erfarenheter av många av de internationella köparna som jag pratat med de här dagarna. Svenskar, danskar, norrmän, holländare, amerikaner och kanadensare i synnerhet, eftersom eftersom dessa nationaliteter bodde på samma hotell som vi de två första nätterna.
Sen har jag hunnit prata lite samarbete med några av de andra internationella köparna också. Vi får se vad det blir, vi ska hålla kontakten!
Sist men inte minst har jag ju dessutom passat på att marknadsföra både Åland som resmål och Viking Line som incoming agent, när de har frågat om varifrån jag kom.