Chopsticks

Jag tänkte fortsätta lite på det kinesiska temat, i och med att jag är på väg till San Francisco (som har en stor, fin Chinatown) och det kinesiska nyåret börjar på måndag. I stora delar av de risätande kulturerna, som t.ex Kina, Japan, Korea och Vietnam äter man oftast med pinnar.

Bambu är det vanligaste materialet, men de är också göras av olika typer av trä, liksom plast, porslin, djurben, elfenben, metall, korall, agat och jade. Under medeltiden valde rika aristokrater ofta silver som material, eftersom man ansåg att de skulle ändra färg ifall de kom i kontakt med gift (dvs förgiftad mat).

Under medeltiden, gynnade aristokrater ofta silver ätpinnar eftersom det var tänkt att silver skulle bli färg om det kom i kontakt med gift.
"Forkchops" är ätpinnar för "osäkra västerlänningar", där den ena änden är gaffel respektive kniv och den andra änden ätpinne.

Det här vackra chop sticks-setet fotograferade jag i en butik på Lantau Island i Hong Kong Territory.

Ibland är ätpinnarna riktigt konstnärliga. De kan göras av lackerat trä och täckt med teckningar. Riktigt eleganta ätpinnar kan göras av guld och präglade i silver med kinesisk kalligrafi. Hantverkare kombinerar också olika hårda träslag och metall för att skapa distinkta mönster.

Kineserna har använt ätpinnar i fem tusen år. Folk lagade förmodligen sin mat i stora krukor, och använde kvistar att äta med. Så småningom började man hacka maten i små bitar, för att den skulle koka snabbare. Små munsbitar av mat kan ätas utan knivar och så har kvistarna gradvis förvandlats till ätpinnar.