Sportlov i alperna
Har just kommit hem från jobbet (klockan är nio på kvällen). Det har varit en lång dag, med mycket att jobba undan. Samtidigt var det kul, för jag plöjde mig fram genom alla ärenden med stor målmedvetenhet. Imorgon bär det nämligen iväg på jobb som reseledare till Mayrhofen i Österrike, som jag skrev om i mitt förra inlägg också.
Vi åker med morgonbåten och får samtidigt passa på att åka med det helt nyrenoverade och ombyggda Viking Line-fartyget M/S Rosella. Häftigt att se att den har förändrats så mycket inuti, trots att den inte förstorats utvändigt.
Det bär ner genom Sverige och vi tar sikte på nästa fartyg, Finnlines M/S Finnpartner, som går från Malmö på kvällen. Kanske hinner vi ta en liten titt på Turning Torso i Malmö också. Följande morgon vaknar vi i Travemünde och kör ner till Mayrhofen, där vi ska vara nästan en vecka.
En del som aldrig har provat på att åka på bussresa tycker att det känns jobbigt - "Varför åka buss när man kan flyga?". Men grejen är den att det här sättet också är väldigt bekvämt - du lastar in bagaget i princip hemma och behöver inte röra det förrän du är framme. Ifall du har hyrt skidor hemma så behöver du inte ens bära dem ut ur sportaffären, utan vi tar hand om lastningen.
En av de viktigaste aspekterna är också det sociala! Vi blir som en enda stor familj, och den samvaron byggs upp under de här två dagarna tillsammans, på väg ner genom Europa. Här finns allt från 7-70-åringar. Ungar har eller får nya lekkompisar, tonåringarna har en drös att ha sällskap med, de som vill stå på i de svartaste backarna hittar sina gelikar, liksom de som hellre njuter i solen på en 'alm'. Vi har alltid två bord insatta i bussen och där spelas kort och skrattas så det står härliga till, och åldrar blandas lika friskt som korten!
Väl nere har gänget hunnit svetsa ihop sig och middagarna som vi äter tillsammans på kvällarna brukar vara riktigt trevliga, skrattiga sammankomster. Jag föreslår också alltid en stuga att äta lunch i en viss tid, och de som vill ansluter för gemensam lunch. Men vill du hellre stå på och åka, eller vill du äta någon annanstans går det ju lika bra!
Jag har gjort det till en liten tradition att göra en lite humoristisk frågesport med glimten i ögat, till varje års bussresa. Där ställer jag frågor om alla (som de själva skickat in till mig och därmed godkänt att jag frågar), och sen får alla som vill i uppgift att ta reda på svaren av varandra. Meningen är att man SKA fråga, man ska tjuvlyssna, man ska busa. På det sättet lär man känna varandra lite bättre och även de som åker ensamma eller är lite blygare kan dras med i gemenskapen. Det brukar vara mycket goda skratt vid genomgången, som sker efter två dagars bussåkande.
Efter en härlig, kul vecka tillsammans så är det dags att styra kosan hemåt. Då gör vi ett stopp vid Münchens flygplats, för att släppa av mig och 28 resenärer. Vi tar flyget hem till Arlanda, medan de som tycker att de inte har bråttom fortsätter med mina chaufförer, bussen och allt bagage - däribland alla skidor men även det bagage som vi flygresenärer inte vill släpa med oss på flyget! Det hämtar vi istället när bussen kommer hem ett dygn senare.
På tal om bagage...nu MÅSTE jag packa det sista!
Grüss Gott!