Del 20. BITEG i Italien. Milano Malpensa Airport

Bilden är från Milano Malpensa Airport hemsida.

Måndagen den 11 maj var det alltså dags att styra kosan hemåt igen, från vårt BITEG-äventyr i Piemonte. Här på slutet hade vår grupp varit lite som "10 små negerpojkar" (som sagan hette). Marie-Louice hade tagit tåget ner till Florens istället, den ena japanen hade åkt med en engelsk kille som är född i Turin, upp via Turin, Janine skulle ta egen bil upp till Gardasjön osv

Men några av oss åkte iaf upp med bussen till Milano Malpensa Airport. Minna och jag tog en fika med Jannika, innan vi gick och 'dropped off' vårt bagage och fortsatte in till utrikesavdelningen. När vi satt och fikade så slog det mig att jag hade glömt att fotografera mitt resehalsband under resan.

Resehalsband? Ja, historien bakom gör mig alltid lika varm och glad när jag tänker på den. Det var verkligen en komplimang jag aldrig kommer att glömma. Jag hade jobbat ner till Toscana, med ett sällskap på 37 personer. Vi hade rest tillsammans genom Europa i nio dagar. Vi var i Danmark, just innan vi skulle gruppera om våra gäster bland tre olika bussar (jag jobbade åt Tjörnarpsbuss, som är Skånebaserat, den gången) så jag höll mitt 'avrundningstal' till resenärerna.

När jag var klar så bad en otrolig dam, som var 82 år gammal (men inte såg ut att vara en dag äldre än 70!) om mikrofonen. Hon hade rest kors och tvärs runt jorden, dels som chaufför åt sin man o söner, vilka var geologer, dels sedan på egen hand, till bla Sahara, Nordpolen, Himalaya osv Detta för att hon var nyfiken på ställen, som pga naturorsaker, är så glest befolkade, dvs för hett, för kallt, för högt beläget osv. Fascinerande och vi hade hunnit ha många intressanta diskussioner!

Under alla dessa år så hade hon alltid haft med sig ett halsband i bärnsten. Det hade alltså fått hänga med kors och tvärs över jorden. Men nu hade hon rest färdigt sa hon. Och nu hade hon hittat en värdig efterträdare till halsbandet - hon tyckte att jag skulle ha det! Då kom rörda tårar kan jag säga...(och hos de flesta andra också, berättade de sen).

Det var en av de finaste jobbkomplimanger jag fått någonsin! Jag lovade B att hennes halsband ska få fortsätta resa, och sedan dess har jag alltid med det. Och tar någon bild på det. Nu var det alltså i grevens tid jag kom på det. Jag lånade Jannikas kamera (min lilla skrotkamera var ju full än så länge) och gick iväg för att försöka få en bild någonstans.

Den här bilden är till dig, kära B! Du är en otroligt vis, fascinerande kvinna! Och halsbandet fortsätter att resa runt i världen... Kram!
Som jag ju skrivit om tidigare, så hade jag ju tyvärr glömt batteriladdaren till kameran hemma, så det blev väldigt dåligt med bilder från resan.

Den här bilden tog Jannika, när vi åt lunch på BITEG-mässan. Längst till vänster ser ni Pontus, sedan Minna och så jag. Tack allihop för en rolig, intensiv, intressant resa! Arrivederci Italia!