Att våga - fast man inte törs
Kontentan av hans föredrag var bla att om man förbereder sig jättenoga och grundligt för något man ska göra så minskar det även nervositeten när det väl är dags. Men också om vikten av att utsätta sig för saker som man egentligen inte vågar göra, små steg här och där. Att öppna dörrar åt olika håll och se vart de leder (trots att man inte riktigt vet vart de leder när man öppnar dem).
Kände igen mig i mycket av tänkandet och resonemanget. Fick mig flera igenkännande skratt. Pratade lite med honom efteråt och det visade sig också att vi båda har varit med om den missade möjligheten att bo i Botswana nåt år när vi var barn och hur tanken aldrig släppt. Äventyraren i en går aldrig ur tror jag...