Isskidnings-expedition på havsisar
I mitten av februari så var jag uppe i Kvarkens skärgård, utanför Vasa i Finland. Området är ett världsarv. Jag var tillsammans med mina klasskamrater och lärare på den Vildmarksguideutbildning som jag går.
Vi var utomhus i fem dagar och fyra nätter. Temperaturen kröp åtminstone ner till -18,5 C vet jag. Då bör man veta vad man gör, för att inte frysa ihjäl. Och det var precis det som vi tränade.
Vi var indelade i mat/sovlag på tre personer. Vi turades om att dra Fjellpulken med vindskyddet, kokutrustning och mat.
Här är jag med pulka och utrustning den sista dagen. Vi har precis tagit oss under Replotbron och morgonsolen letar sig uppåt.
Vi hade fantastisk tur med vädret! Gnistrande, vita dagar och stjärnklara (givetvis också iskalla, men vackra!) nätter!
Vi tog oss fram över isar och genom skogsområden. Vi bodde sedan varje natt på en ny ö.
Då gällde det att hitta en bra lägerplats (alla höll rejält avstånd till de andra teamen).
Stampa till (med skidorna på) en plats för vindskyddet (annars sjönk du flera decimeter i snön 😅).
Tända Trangian för att börja smälta snö för att få vatten (och mat).
Slå upp vindskydd och göra iordning lägret.
Kanske samla lite vass och/eller granris för att få lite extra isolering under liggunderlag och sovsäck.
Pyssla med mat, vatten, värme.
En av dagarna så var jag gruppledare för hela gruppen. (Notera att vi alla har isdubbar! Viktig säkerhetsaspekt, trots att isen på sina ställen var 25 cm tjock. Men sen kan det finnas ställen där det är strömt eller något har hänt.)
Det blev en dag som krävde 15,8 km på skidor, tog nästan sju timmar och krävde att jag spårade på orörd snö på havsis ett antal timmar - pust benen var möra sen 😅💪
Då var det min uppgift att
orientera gruppen till nästa läger
lägga upp ett lämpligt dagsschema med vilo/dryckespauser och lunchpaus
se till att tempot var sådant att det fungerade för alla i gruppen
se till att vi hittade rätt
spåra upp ett spår på isarna, där ingen hade åkt/gått/använt snöskoter eller skidor förut.
Lunchpaus en av dagarna. Då var det oftast varma koppen/smörgås och något varmt att dricka (från termos) eftersom vi aldrig tände köket under dagspassen, utan endast i lägren (till kvällen och på morgonen).
Här gällde det också att se till att du inte klev av skidorna hur som helst, för då sjönk du ner rejält i snön 😅❄
Den sista natten tillbringade vi på den ö, som en av våra lärare har sin och familjens stuga på (men vi sov givetvis utomhus allihopa!).
Här kunde jag inte låta bli att fotografera landskapet - fantastiskt! Övriga bilder är lånade från flera klasskompisar. Jag hade bara min telefon med och kyla äter, som ni säkert vet, rejält med batteri! Så min var mestadels avstängd, för att kunna finnas till om det skulle bli en akut situation.
Det var fantastiska dagar och nätter! Tufft, tungt och kallt också - ja det var det. Lärorikt? I allra högsta grad! Många nya insikter som jag alltid kommer att bära med mig. Och det är ju därför jag går den här utbildningen - för att lära mig mer.
Sedan är min tanke att när jag leder grupper så då kör vi turer på ett “bekvämare plan - kortare sträckor, lättare packning, kanske sover i stugor/gästhem osv”, men jag vill ha kunskapen för det skarpa läget.
Isskidning som det här var fråga om kräver mest ben, rygg och pannben. Du stakar inte som i ett Vasalopp t.ex, utan det är benen som tar dig framåt!
Tack för en häftig upplevelse och många lärdomar igen, Henkka och Danni!
