I Marsfjällets skugga - nästan som i ‘Sagan om Ringen‘

Den sista vandringsdagen styrde vi kosan mot det legendariska Marsfjället, som bla Bernhard Nordh har skrivit om i sin bok ”I Marsfjällets skugga”.

För första gången den här veckan blev vi tvungna att plocka fram regnkläder eftersom det öste ner ganska bra när vi parkerade vid foten.

Roffe, vår värd på Fjällgården, skulle vara vår vandringsledare idag också. Och givetvis var hans gulliga samojed Ella med och vallade sin flock :-)!

Lyckligtvis gav sig det mesta regnandet redan innan vi hade hunnit komma iväg ordentligt, så det dröjde inte länge innan vi började skala av oss några lager igen.

Vi började med vandring genom skog innan vi började komma upp till mer glesbevuxna områden. Det var härliga spångstigar över myrmarker emellan. Jag gillar dem – det känns lite som när man var barn och balanserade på stockar över diken eller helt enkelt på nedfallna träd i skogen!

Första stoppet gjorde vi vid Apelsinklyftan, som är ett klassiskt ställe med vindskydd och grillmöjligheter. Jag hörde brus någonstans bland fjällbjörkarna och letade mig genom träden till en forsande fjällbäck. Härligt brusande, hoppande vatten!

Vi fortsatte uppåt och ett makalöst vackert landskap bredde ut sig. Det kändes som om vi befann oss i ’Sagan om Ringen’ eller något liknande. Det var som en jättelik grön platå med massor av stora, mossbevuxna stenar utslängda här och var. Platån var omgiven av flera stycken flera hundra meterstoppar som en ring runt omkring. Och mitt i allt rann en vacker, ganska bred fjällbäck i kringelikrokar.

Bilderna gör som vanligt inte rätt för sig tyvärr. Härlig känsla där uppe – jag hade kunnat vandra vidare bland bergen hela dagen! Till nästa år måste vi se på ett större upplägg för Marsfjället!