Besök i skola på Bali

Hej,

Idag tänkte jag fortsätta på min Bali-berättelse. Efter att vi hade vaknat upp bland risfält, majs, Frangipani, tuppar och tempel så åkte vi till den lilla byn Tunjuk.

Där började vi med att besöka en skola med jättegulliga ungar som sjöng för oss (och vi för dem - bl.a. sjöng de Broder Jakob på balinesiska och vi sjöng samma på svenska!). Klicka på bilderna för att se dem i ett större format.

Ungarna var helt fascinerade när de hörde att vi sjöng samma sång på vårt språk :-)! Fröken bad mig skriva texten på tavlan och sedan skulle de träna vidare på att sjunga den på svenska.

Balinesisk skrift liknar sanskrit  men har börjat skrivas med latinska bokstäver mer och mer idag. Indonesiska skrivs med latinska bokstäver och är lättare i min mening. Barnen läser både balinesiska och indonesiska, vilket är en sorts konstruerat moderspråk för Indonesien.

Landet har cirka 240 miljoner människor, vilka talar en oerhört stor mängd lokala språk, så det här gör att de kan förstå varandra. Cirka 25 miljoner människor har Bahasa Indonesia som sitt första språk och cirka 150 miljoner människor pratar det som sitt andra språk.

Till skillnad från många andra folk så tycker de flesta balineser att det är roligt att bli fotograferade, även när de utför olika religiösa ceremonier och bara man frågar så låter de gärna dig fotografera. Eller som de här killarna, som ryckte mig i ärmen och ville bli fotograferade :-) och skrattade gott när de såg sin bild i kameran.

Söta förstaklassare som är ute på rast och leker på gården. Skoluniform är obligatoriskt, likaså skolgång, även om inte alla gör det iallafall, eftersom det kostar. Man hjälps dock åt väldigt mycket inom den egna familjen och byn. 1% är skatten man betalar så den räcker främst till lite vägar och offentlig förvaltning.

Ungar är ungar, vart än i världen man kommer och har de inte leksaker så hittar de något att leka med :-)!