Tröttnar aldrig…

Även om jag älskar att resa och att se mig omkring, besöka nya platser och lära mig nya saker så tröttnar jag aldrig på utsikten från vår altan, trots att jag ser den varje morgon jag är hemma. Jag är glad att jag inte blivit hemmablind, utan verkligen njuter av alla olika varianter den bjuder på.

Vare sig det är kritvitt och fullt med snö, blankis, full storm med vitor på vågorna, spegelblankt eller solglitter på vattnet så njuter jag verkligen av det jag ser, och tänker på det. Det kan vara en allmänt dålig dag annars, men så ser jag ut över vattnet och då blir jag lite gladare med en gång. Låter det fånigt? Kanske, men jag är en person som alltid försöker det fina i det lilla.

Däremot är det en sak som jag undrar - som kanske någon ålänning kan svara på - varför i hela världen heter den här vackra viken Slemmern?? Den är ju inte det minsta slemmig. Antar att det är något gammalt namn som kanske betytt något någon gång i tidernas begynnelse.

Det här mötte mig en morgon för inte så länge sedan. Måste, som så många gånger förr, plocka fram kameran och föreviga ögonblicket.