Senatstorget och Domkyrkan i Helsingfors
Idag lägger jag upp några bilder av Domkyrkan och Senatstorget i Helsingfors. De här bilderna tog jag i tisdags när jag körde ett litet mini-friska-upp-minnet-race till Helsingfors och Åbo, med anledning av att jag ska köra en grupp dit på måndag.
Så här skriver Wikipedia om Senatstorget:
Senatstorget (fi. Senaatintori) är ett torg i Helsingfors kärncentrum. Arkitekten som ritat torget och de offentliga byggnaderna var Carl Ludvig Engel.
Senatstorget är en allegori för den religiösa, politiska, vetenskapliga och kommersiella makten. Det religiösa representeras av Helsingfors domkyrka som ligger uppe på en platå ovanför de andra byggnaderna. Den byggdes mellan åren 1818 och 1852 och var Engels längsta projekt; den blev klar först 12 år efter hans död.
Den politiska makten symboliseras av Statsrådsborgen, som ursprungligen hette Senatshuset. Byggnaden blev klar på den östra sidan av torget år 1822. Senaten verkade i byggnaden fram till år 1918 då statsrådet tog över.
Helsingfors universitets huvudbyggnad färdigställdes år 1832 på den västra sidan av torget och representerar den vetenskapliga makten.
På södra sidan av torget byggde köpmän sina hus, vilket symboliserar den kommersiella makten i samhället.
I mitten av Senatstorget står bronsstatyn över Alexander II av Ryssland. Statyn avtäcktes år 1863 och hyllar tsarens sammankallande av Lantdagen efter en paus på över 40 år. Tsaren genomförde samtidigt flera reformer vilka ökade autonomin i Finland. Runt statyn finns figurer som representerar lag, kultur och bönder.
Så här skriver Wikipedia om Domkyrkan/Storkyrkan i Helsingfors:
Helsingfors domkyrka är domkyrka för Helsingfors stift och är ett av Helsingfors största landmärken. Den är belägen i centrala Helsingfors vid Senatstorget. Arkitekt var Carl Ludvig Engel. Tidigare hette kyrkan Nikolajkyrkan (Nikolainkirkko) och senare Storkyrkan (Suurkirkko), i vardagsspråk också Senatskyrkan. År 2006 besöktes Domkyrkan av 352 453 människor, vilket gör den till den tredje mest besökta kyrkan i Helsingfors efter Tempelplatsens kyrka och Uspenskijkatedralen. Kyrkan är 62 meter hög.
Historia
Domkyrkan är en del av Helsingfors empirecentrum som byggdes på 1820-1850-talet. Stadsplanen är gjord av Johan Albrecht Ehrenström och byggnaderna är ritade av Carl Ludvig Engel. I Ehrenströms stadsplan var ett berg norr om Senatstorget reserverat för en luthersk kyrka. Engel gjorde de första planerna för kyrkan år 1819 och finslipade ritningarna under flera årtionden. Byggnadsarbetena inleddes år 1830.
Vid Engels död år 1840 var kyrkan såpass färdig att man kunde fira universitetets 200-årsjubileum i den. Byggnadsarbetet övervakades efter Engels död av hans assistent Ernst Lohrmann, som gjorde stora förändringar i kyrkans utseende. Kyrkan invigdes officiellt först år 1852 och fick namnet Nikolajkyrkan efter tsar Nikolaj I av Ryssland och S:t Nikolaus. Då Finland blev självständigt år 1917 byttes detta "ryska" namn till Storkyrkan. Då Helsingfors stift grundades år 1959 bytte kyrkan namn till Helsingfors domkyrka.
Arkitektur
En staty föreställande aposteln Bartolomaios.
Kyrkan representerar nyklassicismen och har formen av ett regelbundet kors. Man anser att förebilden är Kazans katedral i S:t Petersburg. Engel själv var inte särskilt förtjust i centralkyrkor, men valde denna typ, eftersom kyrkan skulle komma på en plats där den syns från alla håll. Därför är kyrkan symmetrisk från alla håll.
Engel gjorde många utkast och finslipade länge på ritningarna.
I de slutliga ritningarna som godkändes av tsar Alexander I av Ryssland hade kyrkan fyra korsarmar omgärdade av pelare och en stor kupol över korsmitten. Kyrkorummet disponerades traditionsenligt i öst-västlig riktning, så att altaret hamnade mot soluppgången i den östra ändan. I den västra ändan placerades huvudingången och huvudtrapporna mot Unionsgatan. Den ljusa och avskalade salen var planerad så, att man kunde "se den med en enda blick". Kyrkan tornar upp sig ovanför Senatstorget på en platå och Engel placerade högvakten på varsin sida om torget.
Juho Könni från urmakarsläkten Könni från Ilmajoki fick i uppdrag att tillverka maskineriet för klockan i Domkyrkans torn. Det var hans mest betydande uppdrag och maskineriet användes fram till år 1902, då man efter en incident ersatte klockmaskineriet med en elektrisk klocka. Den ursprungliga klockan finns på Finlands urmuseum i Esbo.
Det uppkom flera förändringar i Engels planer. År 1839 gavs en kejserlig order om att riva högvakten och ersätta dem med breda monumentala trappor mellan Domkyrkan och Senatstorget. Engel motsatte sig trapporna, vilket många har ansett onödigt, eftersom torget som tidigare varit slutet mot norr nu kunde öppnas mot Domkyrkan.
Efter Engels död övertog E.B. Lohrmann planeringsarbetet och gjorde många förändringar. Det befarades att kyrkans konstruktion var för svag, så man lade till fyra mindre torn för att stöda upp huvudtornet. På taket satte man upp 12 statyer föreställande apostlarna enligt modell av Isakskyrkan i S:t Petersburg. De är världens största uppsättning zinkstatyer. Lohrmann ritade också de två sidopaviljongerna på var sin sida om trapporna som ledde ner till Senatstorget, som byggdes eftersom man inte vågade placera tunga klockor i den stora kupolen. Dessa förändringar på utsidan strider mot Engels ursprungliga planer på en avskalad arkitektur, medan interiören mera motsvarar Engels ursprungliga intentioner.
Interiören
Domkyrkans altare
Salen i Domkyrkan är vit i formen av ett likformat kors och mycket diskret. De enda dekorationerna är tre statyer i varsitt hörn föreställande Martin Luther, Philipp Melanchthon och Mikael Agricola. I det fjärde hörnet finns predikstolen som planerats av Engel.
Jag hamnade mitt i förberedelserna för friidrotts-EM som skulle ha invigning på Senatstorget samma kväll! TV-förberedelser och generalrepetitioner. Det var också därför som min Finlandstur blev bestämd två timmar innan avfärd - jag insåg plötsligt att EM skulle dra igång och gator bli avstängda. Alltså blev det snabba ryck för att hinna dit innan avstängningarna :-)!
Så här skriver Wikipedia om Statsrådsborgen:
Statsrådsborgen, tidigare Senatshuset, är en nyklassisk byggnad vid Senatstorget i Helsingfors gamla centrum. Byggnaden inhyser statsrådets kansli, som leds av statsministern, justitiekanslersämbetet och största delen av finansministeriet. Byggnaden har ritats av den tyskfödde arkitekten Carl Ludvig Engel och byggts mellan åren 1818 och 1822.
Ursprungligen byggdes byggnaden åt Senaten för Finland. Senaten använde byggnaden ända till 1918, då det självständiga Finland bildades. Statsrådet flyttade in samma år och gav namnet åt byggnaden.
Historia
När Helsingfors blev Finlands huvudstad år 1812 fick Carl Ludvig Engel uppdraget att skapa ett imponerande centrum för den nya huvudstaden. Senatshuset var ett av de främsta projekten att planera. Områdets detaljplan gjordes av Johan Albrecht Ehrenström. Ehrenström placerade Senatshuset i kvarteret öster om Senatstorget. Kvarterets tidigare byggnader hade förstörts i en brand år 1808.
Byggnadsarbetena började år 1818. Flygeln mot Senatstorget blev klar år 1822 och samma år flyttade senaten in i huset. Flygeln mot Alexandersgatan stod färdig 1824 och flygeln mot Riddaregatan 1828. Den norra flygeln blev färdig 1853 och byggdes under ledning av Ernst Lohrmann på grund av Engels bortgång. Den östra flygeln byggdes om år 1916 efter ritningar av Johan Jacob Ahrenberg.
År 1904 sköt Eugen Schauman, en finländsk adelsman, student och aktivist, ihjäl generalguvernör Nikolaj Bobrikov i Senatshusets andra våning.
Schauman var djupt förbittrad över den ryska förtryckarpolitiken i Finland och förövade den 16 juni 1904 ett attentat mot det dåvarande ryska storfurstendömet Finlands allmänt avskydde ryske generalguvernör Nikolaj Bobrikov i Helsingfors senatshus. Schauman sköt Bobrikov och sedan sig själv. Schauman avled omedelbart, medan Bobrikov dog följande dag. Händelserna kring attentatet har filmatiserats flera gånger.